Jag fotograferar en del, det gör att i mitt närverk finns en rad fotografer som jag beundrar och följer. En av dessa är Sigfrid Lundberg som är en passionerad fotograf, som ständigt uppdaterar sitt flöde med nya bilder och nya infallsvinklar på vår vardag. Sigfrid har dessutom valt att dela sina bilder under en Creative Commons licens och därför frågade jag honom om jag fick intervjua honom för vår blogg. Till min stora lycka sa han ja…

Berätta lite kort om dig själv, vem är du?

Jag är forskare och utvecklare, och det har jag varit hela mitt yrkesverksamma liv så här långt. Ursprungligen är jag biolog; docent i teoretisk ekologi vid Lunds universitet. 1994 började jag intressera mig för Internet och nätburen information. 1995 blev jag docent och därefter drog jag konsekvensen av mitt nya intresse och bytte karriär och blev mjukvaruutvecklare vid NetLab, som var utvecklingsavdelningen vid Lunds universitetsbibliotek. Nu är mina specialiteter sökmaskiner, metadataprocessering och textmarkering. Och så är jag XML-expert och vanlig Javaprogrammerare.

Berätta lite om ditt fotografi. Vad fotograferar du och varför?

Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren. Vilket börjar bli länge sedan. Jag köpte min första systemkamera 1969. En då fem år gammal Nikon F. Den tillverkades på hösten 1964 och jag använde den senast för ett halvår sedan.

 R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by,sa)

Jag fotograferar främst ”Street photography”, som jag inte vet hur man översätter, makro och landskap. Mitt stora ämne är det förstnämnda vilket nog också är det svåraste. I street photography är motivet är alltid detsamma; medmänniskor i offentliga miljöer som helst inte skall posera utan uppträda naturligt. Problemet är att de som tittar på bilderna mycket väl vet vad de ser. Det finns sådana medmänniskor överallt och alla vet hur de ser ut.

Du och jag har bilder på släkt och vänner, och kanske du har sådana på väggen också. Det är ett långt steg att hänga en bild på väggen av en vilt främmande människa. En street photographer skall lösa uppgiften att ta sådana bilder i offentliga miljöer. Fotona måste innehålla något intressant om man skall gitta se på dem.

Tänk på Mona Lisa eller Marilyn Monroe som Leonardo och Andy Warhol porträtterade dem. Visst kan man tänka sig dem på väggen hemma. Fastän ingen av oss har någon av dem till Mamma. Arnold Newman har sagt

We don’t take pictures with our cameras. We take them with our hearts and we take them with our minds, and the camera is nothing more than a tool.

Detta något som gör en bild värd att se är ett stycke av den själ som tog bilden. Susan Sontag skriver i Om Photography att alla foton är självporträtt.

 P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

En lång rad fotografer har påverkat mig. Även många fotografer som är helt anonyma för mig. Vi omges ju av ett moras av bilder. Om jag skall nämna ett enda namn så är det Henri Cartier-Bresson. För mig handlar fotografi mycket om att hitta en geometri. När en geometri framstår i sökaren då har man nått ”the decisive moment”. Eftersom motivet rör sig krävs en del för att det ska bli riktigt bra. För det mesta blir det skit.

 ”[... ] if the shutter was released at the decisive moment, you have instinctively fixed a geometric pattern without which the photograph would been both formless and lifeless”. (Hentri Cartier-Bresson, The Decisive Moment, in The mind’s eye. Writings on photography and photographers. Aperture, New York 2004)

Bilden komponeras i det ögonblick den tas, och den skall inte beskäras eller rätas upp. Håller inte bilden måttet utan efterbehandling, så skall den raderas. Jag är inte helt renlärig, men med få undantag publicerar jag mina bilder direkt. I många fall har jag laddat upp råfilen direkt till Flickr.

Creative Commons, hur kom du i kontakt med Creative Commons?

Jag har känt till CC sedan begynnelsen 2001. Jag arbetar med digitalisering på bibliotek och detta har diskuterats i samband med Open Access i allmänhet. Biblioteken lever i en mycket särskild relation till IPR-sektorn. Vår främsta uppgift är att för det allmännas goda samla, organisera, bevara och tillgängliggöra information.

Du använder konsekvent Creative Commons, vilken/vilka licenser, och varför?

Helt konsekvent är jag inte. Jag har tror tror jag fortfarande programvara liggande ute under GPL. Det är väl OK. Jag har några få bilder som är copyright med ”all rights reserved” eftersom de är under försäljning via Getty. De är fem till antalet och kommer nog inte att öka. Jag har inte tjänat en krona på dem. De flesta av mina bilder är omöjliga att sälja utan model release agreement. De saknar journalistiskt värde och MOMA förväntas inte höra av sig.

P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

Creative Commons är mitt sätt att göra mitt tidsfördriv lite nyttigt.  Min licens är Attribution Share Alike, vilket gör det möjligt för andra att använda mitt material till allt möjligt annat under villkor att de som gör så delar med sig på samma sätt.

Varför tycker du att fler ska använda licenserna? Varför delar du under Creative Commons?

Jag tycker att det är bra att det finns användbart material som är tillgängligt även för svagare grupper. Jag kommer fortsätta att dela som tidigare.

Alla som lever på tjänster snarare än produkter, bör överväga CC eller liknande licenser (t ex GPL). Det är inte självklart att alla kan gå den vägen. Man skall inte förvänta sig att äldre musiker som räknar med att pengar från STIM ska dryga ut pensionen ska anamma dessa idéer. För dem epresenterar nothäften och inspelningar värden som på ålderns höst inte kan ersättas inkomster från turnéer, konserter och pedagogik. Se Tim Brays Information wants to be free.

Ett av bibliotekens stora problem är att vi dignar under kostnaderna för licensierade digitala medier, och hoppas att open access skulle lätta på trycket.  Problemet har dock en annan sida: Vem är villig att betala oss för att samla, organisera, bevara och tillgängliggöra sådant som finns  fritt på nätet?  Jag har skrivit en hel artikel om Open Access och bibliotek: http://sigfrid-lundberg.se/2004/biblioteket/

Hur man än ser på utvecklingen råder det inget tvivel om att fri tillgänglighet eroderar värdet av kreativa människors verk. Det är ingen slump att vi ser en boom i produktionen och försäljningen av LP-skivor. Fysikalitet ger värde, och värde ställer andra krav på bevaring.

Som du märker kan jag inte undvika att betrakta CC både från mitt perspektiv som wannabe bildkonstnär och representant för ett Nationalbibliotek där jag arbetar med teknisk infrastruktur för förmedling och bevarande av digitala objekt.

Bilder i galleriet:

P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
PA280464.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
R0011196.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

Gunnar och Alva Myrdal Bundesarchiv_B_145_Bild-F032575-0034_Frankfurt_Friedenspreis_des_Deutschen_Buchhandels. via WikiMedia Commons CC (by, sa)

Det är med extra stolthet som jag tar del av Kulturförvaltningen som äger upphovsrätten till makarna Myrdals valt att genom Stockholms stadsbibliotek publicera flera av deras under Creative Commons. De sprider makarnas Myrdals verk under licensen Erkännande Dela lika.

De verk som digitaliserat finns att ta del av på Stockholms stadsbiblioteks webbplats och bland dem finns bland annat Alva Myrdals verk Kris i befolkningsfrågan. Så nu är det bara att botanisera fritt i verken, sprida, berarbeta och använda.

Källor:

CC Korea har lanserat ett nytt sökverktyg för Creative Commons, som kallas LetsCC. Söktjänsten är byggd på följande tjänsters API: flickr, Jamendo, CCmixter, Youtube och Slideshare, så du kan hitta bilder, ljud, videos och presentationer och dokument som är Creative commons licensiserade.

Gränssnittet är i söktjänsten LetsCC är enkelt och användarvänligt och resultatet av en sökning kommer väldigt snabbt. Det är också lätt att få en överblick över olika medietyper som innehåller sökordet, som du söker Creative Commons licensierat material kring.

Personligen tycker jag om de enkla och tydliga förklaringarna av vad de olika licenserna innebär. Testa vetja!

Ljudböckerna på LibriVox är äldre böcker som inte längre omfattas av upphovsrätten. De är klassiker, men man kan tröttna på sådant. Därför var det intressant att se nya listor från Open Culture med ljudböcker som kundevara intressanta. Dels sådana som inte längre omfattades av upphovsrätten och även flera böcker som – eftersom de har getts ut på Creative Commons licens – spelats in och nu finns tillgängliga online. Här finns listan för skönlitteratur och för fakta.

För mig är ljudböcker det perfekta underhållning att ha med sig på ett långtråkigt träningspass.

Med tanke på nyårslöftet har jag förberett mig för de kommande träningspassen med att ladda ner alla sex volymer av Edward Gibbons The History of the Decline and Fall of the Roman Empire.

Innehållet i den nya upplagan är i mångt och mycket detsamma. De har dock lagt till ett kortare avsnitt kring hur du gör för att använda andras material och visar med ett exempel hur ett erkännande enligt Creative Commons kan se ut.

Guiden är gratis och licensierad under en Creative Commons Erkännande, icke-kommersiell – dela lika licens, och du kan beställa den hem eller ladda ner den på nätet. Personligen tycker jag att den sista delen är den bästa. I den delen får du en enkel matris vägleder den som vill använda Creative Commons licenserna till att fatta beslut om vilken licens han/hon ska välja. Spana in:

bilden är hämtad från
Creative Commons – en guide för lärare av Skolverket CC (by,nc, sa)

Om vi stannar i den tolkningen är allt givande sött, gulligt, mjukt i en värld av hårda ekonomiska kanter. Vi anstränger oss att bevara dessa tankar trots att vi vet att de egentligen inte stämmer. Redan 1923 publicerades The Gigt av sociologen Marcel Mauss. Hans forskning visade en värld där gåvor spelade en viktig roll i mänsklig beteende – men det handlade mycket om att skapa relationer och skulder hos andra. Den som ger har en förväntan av att få. Eftersom jag skriver detta 23 december är det en tolkning som är lätt att förstå.

Men det förklarar inte varför man online ger bort bilder, texter, arbete, filmer, musik mm till en okänd värld. Är tanken att vi kommer hjälpa till och bidra när givaren behöver något i framtiden? Knappast.

Det handlar om att se efter långsiktiga värden. Genom att ge bort sina alster (eller rättare, att utan betalning ge andra tillgång till sina verk) skapas inte direkta relationer.

Jag väljer att ge bort mycket av det som jag skapar för att öppna upp för en diskussion eller dialog med andra. Genom att inte bygga in en prisbarriär gör jag det som jag skapar mer tillgängligt för andra. Genom tillgängligheten blir jag mer synlig, genom ökad synlighet blir jag mer känd och inbjuden till att delta i fler sammanhang.

Om man vill försöka använda sig av marknadens språk så bygger jag mitt varumärke. Detta är sant, men det är en trång definition av det som jag gör.

Ett exempel: jag föreläser ofta för små grupper. Det tar lika lång tid att förbereda en föreläsning för en liten eller stor grupp men min kommunikativa genomslag är större om det som jag säger kommer ut till en större publik. När jag lägger ut mina presentationer på mitt slideshare-konto ökar jag möjligheten att andra ser mina tankar och idéer. Det ökar chansen för intressanta dialoger. Att föreläsa för en grupp med 8 studenter är bra men när några hundra ser på mina slides online känns arbetet jag lägger ner på en presentation mer värdefullt.

Jag ger inte för att jag ska få tillbaka samma sak från andra. Jag ger inte för att skapa en skyldighet hos andra. Jag ger för att sprida mina tankar.

Men varför dela under licenser?

Egentligen av samma anledning. Genom att använda mig av CC licenser ger jag andra möjligheten att sprida mitt arbete till en ännu större publik. Licenserna agerar som en signal att jag uppmuntrar spridandet. Jag vill ingå i flera dialoger med flera människor.

Om man väljer att dela med sig av sitt material är det därför självklart, för mig, att välja att hjälpa andra att sprida mitt material. Att dela med sig och samtidigt signalera ”inte sprid” är en konstigt kortsiktig strategi.

Jag märker det på mitt eget beteende. När jag hittar något som är bra, så vill jag dela med mig av det till andra. Om jag vet att det är tillåtet av upphovsmannen så blir delandet öppnare, bredare och mer glädjefylld.

Varför delar du?

För att få svar så ställde jag några frågor till oss som är aktiva i Creative Commons Sverige: Vem är du? Hur kommer det sig att du är engagerad i Creative Commons? Vad är Creative Commons för dig? Och utifrån de svar jag fick har jag skrivit ihop om-sidan. Men när jag skrivit om-sidan insåg att både Karl och Mathias hade berättat mycket mer, som jag också ville berätta så här kommer lite mer om oss och om vårt engagemang.

Creative Commons Sverige

Creative Commons Sverige består av tre personer: Mathias Klang, Karl Jonsson och Kristina Alexanderson. Vi arbetar alla med Creative Commons ideellt och frivilligt. Det främsta syftet med Creative Commons Sverige är att se till att Creative Commons licenserna finns tillgängliga på svenska, samt hjälpa till att sprida kunskap kring licenserna och hur de kan användas, samt hur de används.

Vilka är vi?

Mathias Klang är Creative Commons Sveriges projektledare. Han är 44 år och verksam som forskare och universitetslektor på Universitet i Göteborg och Högskolan i Borås.  Mathias intresse för Creative Commons startade när han som forskare skrev om fri programvara och licensfrågor. Här väcktes Mathias intresse för licensfrågor och när han blev tillfrågad av Michael Pawlo, som till en början ledde arbetet med Creative Commons i Sverige, om han kunde tänka sig att ta över ansvaret för implementeringen av licenserna, sa Mathias:

- Ja, det kan jag tänka mig.

Sedan översatte Mathias tillsammans med Karl Jonsson licenserna till svenska.

Karl Jonsson är licensansvarig för Creative Commons Sverige. Karl är 35 år, verksam som jurist i Göteborg, familjen består av sambo och två katter. Karl kom först i kontakt med Creative Commons under sin studietid. I flera av de kurser som han läste var både Lessig och Stallman kurslitteratur. I samband med sitt examensarbete ”Creative Commons licenser i svensk rätt En analys av tillämpligheten samt anpassning till svensk rätt kom Karl att utreda om de amerikanska Creative Commons licenserna skulle kunna användas i det svenska rättssystemet. När han sedan var klar med examensarbetet översatte han och Mathias Creative commons licenserna till svenska. De första svenska licenserna kom 2005.

Mitt intresse för Creative Commons kom långt senare och jag har en helt annan ingångsvinkel. Jag heter Kristina Alexanderson, är 40 år, arbetar som projektledare för Internet i skolan, samt är Creative Commons Sveriges skolombudsman. Jag kom första gången i kontakt med Creative Commons våren 2009, och fattade inte ett smack. I mina ögon var Creative Commons hopplöst svårt och omöjligt att förstå. Min slutsats var att det är ett märkligt licenssystem som säger att syfte är att vara lätt att använda, lätt att förstå. Men efter att ha gått i närkamp med licenserna, villkoren, prövat använda dem själv och tillsammans med elever så insåg jag att det här är något som jag tror på, är nyfiken på, vill sprida och blev engagerad i arbetet med Creative Commons.

Jag ställde även frågan om varför Mathias och Karl är engagerade i Creative Commons och fick följande svar:

Allt är Lessigs fel, börjar Karl, jag minns att jag såg ett klipp från 2002 där han pratade om att all kultur skapas i förhållande till tidigare skapad kultur, att allt skapande är beroende på tidigare generationers skapande, och när jag hörde det tänkte jag:

-Det här tror jag på. Så är det. Allt är Lessigs fel.

Det som fascinerar mig med Creative Commons är de möjligheter som skapas och hur de utmanar föreställningar kring varför vi skapar, säger Mathias. Våra föreställningar om att människors skapande bara är beroende av pengar, men när så många använder Creative Commons för att fritt dela det de skapar då visar Creative Commons att det finns fler och andra incitament till att vi vill dela med oss av det vi gör. Orsakerna kan vara många, kanske är det självförverkligande, att få dela med sig, att få vara del av ett större sammanhang. Det fascinerar mig med Creative Commons.

Mitt engagemang för Creative Commons bygger i mångt och mycket på en idé om att jag vill ge alla möjligheter att använda andras skapande i förhållande till sitt skapande, samtidigt vill jag ge så många som möjligt kunskaper och möjligheter att pröva och använda Internets möjligheter.

Varför gör vi det här? Undrade jag slutligen? Det roliga är att här kom samma svar från oss alla tre:

-Det är en del av vår nördighet. Vi tycker helt enkelt att Creative Commons är en bra idé.

Under processens gång kommer minst två utkast att publiceras. Det första är planerat till februari 2012 och förhoppningen är att version 4.0 av licenserna ska vara klara i slutet av 2012. Utöver wikin kommer liksom tidigare även  maillistan cc-licenses att vara en central del av diskussionen.

Ämnen som troligen kommer att leda till livliga diskussioner är t.ex. den ideella rätten, definitionen av IckeKommersiell, omfattningen av DelaLika och hur man ska hantera databasrättigheter.

Så här skriver Anna om sina motiv till att välja Creative Commons:

Varför är Webbtanten under en Creative Commons licens?

Grundfrågan för mig om jag ska ha CC eller inte på det jag producerar. Handlar om jag tycker det är skillnad på internet och IRL. Jag har alltid tyckt om att dela med mig. Av recept, sticklingar och mig själv till exempel. På nätet producerar jag andra saker. Bilder och blogginlägg bland annat. Men jag arbetar även med att producera hemsidor. Allt jag producerar är licenserat under CC.

Goda kakor

När jag har bakat goda kakor så bjuder jag gärna över grannen så de får smaka. Det är så roligt att se andra njuta av det jag gjort. Ger gärna bort receptet så de själva kan baka och njuta igen. Om jag har tomatplantor, fler än jag behöver, ger jag bort dem till vänner, bekanta och kunder så plantan ska få gro och ge skörd nån annanstans. Jag resonerar på samma sätt med mina bilder, texter och hemsidor, det jag producerar och publicerar online.

Delad glädje är dubbel glädje

Nätet har gett mig så mycket kunskap, utmaningar samt nya vänner. Det är en fantastisk plats att spendera tid på. Det berikar mig dagligen.

Jag är så tacksam för alla som delar med sig av sin kunskap, i form av bilder och texter och i dialog med mig på ex. Twitter. Om jag kan bidra tillbaka på något sätt är jag jätteglad för det!

För mig är det ingen skillnad på internetlivet och det ”verkliga livet”. Jag är den jag är oavsett om jag är online eller i samma fysiska rum som någon. Därför är det naturligt för mig att välja CC till det jag publicerar på nätet, eftersom det är så jag gör utanför nätet.

Om någon kan ha glädje av det jag skapat – varsågod, använd det!

Smaka på min kaka! Ta emot tomatplantan och låt den ge dig skörd!

Hälsningar

Anna Forsberg

VimleWebb & Webbtanten

”internettet har skabt en infrastruktur, hvor alle kan deltage uden at spørge om lov” (Joi Ito, tidligere CEO hos Creative Commons)

I Danmark har Peter Leth gett ut en bok för lärare, studenter och elever kring Creative Commons och hur de kan arbeta med Creative Commons.

Boken är lättläst och väldigt tydlig. Det är en övergripande bok som ger en inblick i Creative Commons och hur lärare kan arbeta med fria resurser på Internet. Den är utgiven av Peter Leth under licensen Erkännande, icke-kommersiell, dela lika.

Du kan ladda ner den som pdf här, eller om du vill kan du beställa hem ett tryckt ex.